 |
|
|
|
Mordet på Skataskatan
Ett uppdrag för Otto Ris, finlandssvensk privatdeckare.
av Mikki. Augusti 2003
Cigaretten ramlade ur Gustavs mun, ner i famnen, där den strax fick sällskap av en uppsättning löständer. Med vitt uppspärrade ögon stirrade Gustav först på Otto Ris, sedan på Fiskebacka, som stirrade tillbaka med ett motsvarande ansiktsuttryck. Ingen sade något. Först när cigaretten bränt ett hål i Gustavs byxgren kvicknade han till. Han släckte cigaretten genom att spotta på den och lade sedan tillbaka löständerna i munnen. "He stämmer... ja erkänner... he va jag som sköt stjoron", sa han lakoniskt.
"Horan?" sa Otto Ris förvånat.
"Skatan", översatte Fiskebacka.
Gustav vände sig mot Fiskebacka och fortsatte med urskuldande röst: "I trättifäm år stod jag ut me retasi hennas. Sidu, hon var bånfödd i Kokkola och hold se som lite beter än Jakobstadsboa. Ti slut vart jag så led på jeppisvitsa hennas att ja bestämd me för att ta livi åv ä."
"Kulturskillna kommer säkert att betraktas som förmildrand omständigheiter", sa Fiskebacka som fortfarande var inställd på trösta.
"Men hur kuna du kom på att Gustav va mördarn?", sa Fiskebacka när han kom in i köket efter att ha fört ut Gustav till polisbilen. Rösten var full av beundran.
"Jag fattade misstankar då gubben insisterade på att offret skjutits i hjärtat trots att hon var skjuten i knät", sa Otto Ris.
"Jåå-å", sa Fiskebacka tveksamt.
"Som du minns berättade läkaren att gubben intresserat sig för hjärtats placering."
Fiskebacka skrapade sig i huvudet. "Jåå-å... men ja förstaar int entå."
"Kom", sa Otto Ris och gick fram till den döda kvinnan och lyfte bort en filt som läkaren brett över henne. "Jag kunde inte undgå att lägga märke till att offret begåvats med ovanligt långa behag."
"Sannerligen!" utbrast Fiskebacka och stirrade på den livlösa kroppen. "Ho var väl utveckla!"
"Det som jag frågade av läkaren när jag lämnat er i kammaren, var vad han svarat på Gustavs fråga om hjärtats placering."
"Nå, va hadd a sagt?"
"Han hade förklarat att hjärtat ligger strax under vänstra bröstet."
Fiskebacka stirrade åter på kroppen. "Tu määrar alltså att... nåmen, tå förstaar jag!... Gustav sikta på Vivis hjärta, alltså under vänstra tissen -som på Vivi var vid knä."
"Precis!" sa Otto Ris. "Överlagt mord. Han hade för avsikt att döda."
"Jag får tacka å hela jakobstadspolisens vägnar!" sade Fiskebacka högtidligt och räckte fram handen. "Dä här sku vi int ha klara upp sjölv."
Otto Ris skakade Fiskebackas hand för andra gången och log ett snabbt leende. "Räkningen kommer på posten", sa han kort. Sedan gick han ut till Jaguaren. Fem sekunder senare lämnade han Skatan i en rivstart som åstadkom en smärre sandstorm längs den smala gatan.
SLUT
|
|
Sidor: |1|2|3|4|
|
|
|
