 |
|
|
|
Mordet på Skataskatan
Ett uppdrag för Otto Ris, finlandssvensk privatdeckare.
av Mikki. Augusti 2003
"Jag skulle vilja växla några ord med maken", sa Otto Ris vänd mot Fiskebacka. "Är han kvar här i huset?"
"Ha siter titee i kamarn", sa Fiskebacka och pekade mot ett angränsande rum.
Kammaren visade sig vara en liten skrubb möblerad med ytterligare tomflaskor och en utdragen bäddsoffa. I soffan satt en orakad gubbe och puffade på en filterlös cigarett. "Ja er eismend ja nu", sa gubben med sorgsen uppsyn.
Otto Ris uttryckte sina kondoleanser och sade att dom skyldiga nog kommer att gripas. Sedan bad han Gustav att med egna ord berätta vad som hänt.
"Ja har nog birätta åt kollegan din redan", började gubben med släpig röst, "men jag kan ju ta det en gang till. Jå, he var söis att ja låg och sov i all sköns ro tå he mitt i allt smälld till... nå, jag steg ju upp å gick ut i köke, och tå hinda ja precis si hur en svartklädd kar sprang ut genom dörren... å tär låg tå Vivi dö på golvet." Gustav svalde innan han fortsatte. "Skuti ginom hjärta."
"Hjärtat?" sa Otto Ris med en svag höjning på ögonbrynen.
"Mitt i prick i hjärta!"
"Vad hände sen?"
"Nå, tå ringd jag åt polisen."
Otto Ris kliade sig på näsan och såg fundersam ut. "Vänta här hos Gustav", sa han till Fiskebacka. "Jag måste kontrollera en sak med läkaren." Sedan lämnade han rummet.
Fiskebacka hade under årens lopp blivit rätt så bekant med Gustav tack vare dennes återkommande vantolkning av fylleristadgan, och han satte sig nu ned på soffan bredvid honom för att säga några ord till tröst. "Ha er raatis skicklig detektiv hatee Ris Otto. Tu ska si att ha får mördarn fast. Int na skillna tå om hä är en yxpilabo eller ryss -fast hamnar a!"
Längre hann han inte eftersom Otto Ris kom tillbaka och med sammanbiten min sade: "Fiskebacka, du bör anhålla denne Gustav som misstänkt för överlagt mord på sin maka."
|
|
Sidor: |1|2|3|4|
|
|
|
