 |
|
|
|
Mordet på Skataskatan
Ett uppdrag för Otto Ris, finlandssvensk privatdeckare.
av Mikki. Augusti 2003
En unken lukt slog emot de båda männen när de via en kort tambur klev in i lägenhetens kök. Diskbänken var översvämmad med mögelbelagda tallrikar och överallt i rummet låg tomma brännvinsflaskor. Under några hafsigt utbredda trasmattor skymtade en korkmatta, som av patinan att döma knappast blivit skurad sedan krigsslutet. Mitt i smutsen låg en gammal kvinna på rygg i en stor blodpöl. En vitrockad man satt på huk bredvid henne. Otto Ris hälsade på honom med en kort nick och gick fram till kroppen och betraktade den koncentrerat en stund innan han bröt tystnaden: "Vad vet vi så här långt?"
"Som du sir", började Fiskebacka med rynkad näsa, "er ho skuti i vänstra knä. Alltså typiskt maffian. Jag såg förresten en ryskregistrera Mersu på torgi i går. Ein svartan. Va tror du, ska ja utlys rikslarm mä ti sama?"
"Varför skulle maffian bry sig om en gammal kvinna", sa Otto Ris.
Fiskebacka såg förnärmad ut. "Den här Vivi å gubbi hennas va känd i hela Jeppis för att handel mä svartspritä", sa han och lade armarna i kors. "Så frågar du me, så hadd di handla brännvini åv ryssa, å lämna i skuld. Å kan man inte betal skulda åt maffian så får man knädä krossa, hä er känt faktum hä!"
Otto Ris vände sig mot läkaren som rest sig upp. "Hur dog hon?"
"Förblödning på grund av hagelskott avlossat från nära håll mot vänster knä. Mordvapnet ligger där på bordet". Läkaren nickade mot köksbordet där ett avlångt föremål inrullat i tidningspapper låg bland tomflaskorna.
"Ja slog in bysso i JT så inte fingeravtrycken sku förstöras", sa Fiskebacka med självbelåten min.
"Det är förresten husets bössa", tillade läkaren, "den brukar hänga där på väggen."
"Du kände alltså offret?" sa Otto Ris.
"Jo, och gubben hennes, Gustav. Stamkunder. Dom grälade mycket och skulle ofta omplåstras. Men jag tror att dom kommit bättre överens på sista tiden. Senast i går talade jag med Gustav i telefon, och då verkade han vara bekymrad över Vivis hälsa. Han ville veta var hjärtat riktigt sitter så att han själv skulle kunna höra efter om det slog som det skulle." Läkaren tystnade och betraktade den döda med dyster min. "Verkligen tråkigt att dom skulle råka ut för det här, nu när dom äntligen försonats", sa han efter en stund.
|
|
Sidor: |1|2|3|4|
|
|
|
